Döden

                                                                    Ghede

I vodou skiljer man inte på liv och döden så mycket som i västerländskt tänkande. Andar pendlar mellan levande världen och den döda världen hela tiden. Vodou och yoruba religionerna är inte ändå så intresserande av döden, man ser på döden som en blek spegelbild av den levande världen. De döda vill ständigt komma tillbaka till den levande världen, som de får göra när man frågar dem om råd och offrar till dem. Liv och döden smälts samman i Haitianska guden Gede. Gede är både livets och dödens herre. Gede har många inkarnationer. Baron Samedi är den första mannen som begravats. Den första kvinnan som är begravd är Manman Brijit. Baron Samedi tycker om att röka, dricka rom, och göra skämt av andra loan (andar). Baron Samedi beter sig dåligt och svär mycket. Han har inte respekt för någon och är alltid hungrig, på samma sätt som jorden bryter ner allt. Han är den som accepterar en död människas ande till dödens rike. Baron Samedis goda motsvarighet heter Papa Gede. Baron Samedi och Papa Gede är psokopomper som avbildas med svart cylinderhatt och en kappa. Gede bär oftast en spade och en likkista. Gede Nibo är också en psykopomp. Gede Nibo är den första som dött pga våld. Han är väktare av de som har dött för tidigt eller i olyckor.  Baron Kriminel är den första mördaren (han troligtvis mördade Ghede Nibo). De som är offer till våld kan be hjälp av Baron Kriminel för att hämdas. Den ursprungliga Gedes heliga ställe är en skog i Bohicon nära Abomey i Benin. Gede var såsom många vodun först en riktig person i Benin. Men det var i Haiti som Gede på riktigt nådde gud status. Gedes roll som gravgårds väktare kommer antagligen från det att hans afrikanska föregångare var en död förfader. Den haitianska Gede är ändå i praktiken en lokal skapelse, som ändå har element från dahomeisk vodou, kongo och indian religion. Gede är dock också en stor botare, som kan låta människor leva om de är nära döden.

                                                              De döda

Vodouister är hela tiden i nära kontakt med döden och med andar som ständigt färdas mellan liv och döden, och med djuroffer vars döden upprätthåller människors liv. De dödas främsta önskan är att bli dyrkade förfäder, eller t.o.m. gudar, som alltså får delta i livet. Helvetet i vodou är att man blir glömd eller att man blir i ett mellantillstånd mellan liv och döden. Efter en människas död blir människan ansvarig för sina gärningar. I yorubareligionen hamnar man endera i en god himmel eller i en het himmel fylld med vassa krukskärvor. Vissa tror att man hamnar i rätta inför sina förfäder. Fonerna och ewerna tror att man blir belönad eller straffad av en gud eller sina förfäder. Himmelen skiljer sig från himmelen och helvetet i abrahamistiska religioner med att det är mera frågan om att blir man accepterad av sina förfäder och får man födas på nytt till ett nytt liv. Man ordnar mäktiga och fina begravningar till de avlidna så att de blir nöjda och inte börjar spöka. Människor som levt dåligt, dött i sjukdomar som inte anses rena, unga som dött i olyckor eller människor som dött i självmord accepteras inte som förfäder.

                                                                   Zombie

Monstret som vi känner till från Amerikansk filmindustri har sitt ursprung i Haitiansk vodou. Hollywood presenterar dock zombierna helt annorlunda än vad de är i vodou, på samma sätt som de har presenterat vodou dvs från en väldigt stereotypisk synvinkel.
Zombie är en människa som anses befinna sig i ett mellantillstånd mellan liv och döden. På Haiti finns det trollkarlar (eller kvinnor) som håller på med mörk magi som inte anses i vodou vara moraliskt. Dessa trollkarlar kallas boko. Det tros att en boko kan stjäla en persons själ. Efter det blir människan sjuk och ser ut som att dö. Bokon gräver upp människan ur graven och ger en liten dos av zombiens stjäl tillbaka och gör zombien till en lydig slav. Det tros att bokon har utnyttja zombier som slavar i sockerrörs- plantage eller i farliga uppgifter. Om en zombie får salt så får hen kontroll av sin egen kropp tillbaka. Zombien någondera försöker hämnas på bokon eller så återvänder hen till graven.


Papa Ghede och Manman Brijit

Baron Samedi

Transtillstånd

Det finns många ritualer i vodou. Det mest kända är kanske gudstjänsterna där man brukar offra djur och mat till gudarna. Man brukar också bota människor med hjälp av örter och offer till gudar. Om guden inte något i gengäld t.ex. botning så är det ok att skälla ut guden eller i värsta fall t.o.m. sluta offra. Det som ändå mest brukar fascinera människor som inte är från vodou är transfenomenet som är väsentligt i alla ceremonier.

Då när en vodou präst ingår i trans så låter den guden ta över dennes kropp. Västerländsk psykologi kan inte helt förklara fenomenet i vodou men man definierar trans som en form av medvetande som inte är normalt. I vodou trans så handlar det om att man tar en roll av en kultur atketyp. Vodou präster kommer aldrig ihåg något av transerna för att de bokstavligt byter roll dvs identitet, alltså de "blir" gudar, eller att gudarna "tar över" människans kropp. Transtillstånd kan variera från lätt trans till ett häftigt tillstånd där man yrar, får spasm, skriker, faller på marken, skakar, flåsar, drägla, delvist förlamas osv. De som är i kraftig trans kan göra nästan omöjliga saker t.ex. tugga, röra och svälja brännheta saker, hoppa från höga höjder, dricka enorma mängder alkohol utan att bli fulla, och dansa och sjunga för flera timmar. Man gissar att trummandet i ceremonierna påverkar det centrala nervsystemet och trans har jämförts med hysteri, schizofreni, epilepsi, autosuggestion och hypnos.


Video om vodou ceremoni med trans och offer till gudar.
https://www.youtube.com/watch?v=Qd5kcqJPm1E

Hierarkin i Vodou

Hierarkin varierar beroende på området. I Afrika är hierarkien mer omfattande än på Karibien. I huvudsak består vodous anhängare av både manliga och kvinnliga präster, medier, ceremonimästare, orakel läsare, körledare, trummare, djuroffrare, väktare och ordningsvakter. Läsare av Ifa-orakel har sitt eget hierarki. Ifa-orakel är ett av världens mest utvecklade och komplicerade spådomssystem. Gudarna väljer sina präster, eller så ärver man rätt att vara präst till guden, Ifa-orakel kan anmäla om gudens val. Guden kan också bestämmas av hurdan man är född som, t.ex. om man är albino, väldigt svart osv. I fon kulturen så skall invalider eller tidigt födda följa tohosur dvs vattenandar. En ovanligt lång person är vald av Da. På Kuba syftar rött hår på Shango och tvillingssyskon på Yemaya. Varje människa har också en gud som skyddar eller styr en. T.ex. vackra kvinnor på Kuba är Oshuns döttrar, kvinnor som är missnöjda med sitt kärleksliv är Obas döttrar. Intellektuella är Obatalas barn.


Gudarnas följare följer arketypen som guden har. Man kan ingå en initiation som gör att man hålls i gudens skydd. Initiationens längd varierar på uppgiften man får. De som genomgått initiation blir präster eller medier. På somliga områden i Afrika hålls prästens ärvda position som separat från medier men på andra områden kan ett medium bli präst. Initiation betyder att man föds på nytt till ett guds barn. Den rituella på nytt födelsen finns praktiskt taget i alla religioner. I initiationen lär man sig gudens böner, sånger, danser, offer, örter och tabun. I Afrikanska initiationer så hjälper örterna en att övergå till ett väldigt passivt tillstånd där man har lättare att övergå till transtillstånd. Ett av initiationens grundbetydelser är att man skall suga in gudens kraft i sig. Detta händer genom att man blir tvättad av örter och smörjad av offerdjurets blod. När man slutligen når kontakt med sin gud får man ett ritualnamn. Efter ritualen när man återvänder till den riktiga världen och då brukar man vara ganska borta. Ett yoruba medium kan vara så borta att den måste lära sig vardagliga sysslor på nytt. Ett fon medium kan ha svårt till början att känna igen sina familjemedlemmar. På Kuba kan initierade glömma bort ord. För ett år efter initiationen anser man initierade som människor som vandrar mellan den andliga världen och den fysiska världen. När ett medium tar emot en gud så tar mediet en roll som guden har, dvs guden "tar över" människans kropp.

Vodou präster





Ett medie

Ifa Orakel

Världsbilden i vodou-religionerna

Världsbilden i vodou religionerna

Vodou- religionerna skiljer sig från de stora monoteistiska religionerna på det sättet att de är inte lika absoluta. Det finns starka fördomar och föreställningar om att vodou inte skulle ha någon moral, men på riktigt kan en individ som hör till vodou eller yorubareligionen skilja mellan gott och ont helt såsom alla andra. Skillnaden är att vodoun och orishan representerar inte bara gott utan har både gott och ont i sig. I princip så är det en förutsättning i vodou att göra gott men när gott och ont inte är nedskrivna såsom de tio budorden så brukar etiken variera i olika situationer. En vodou anhängare bär inte bördan av synd utan anser sig ha bara begränsat ansvar för sitt liv och anser sig bli påverkad av utifrån kommande krafter. Det onda i vodou finns i svart magi, illvilja och skada. Vodou har också en egen version av hur människan åkte ur paradiset: I början var det ljust hela tiden för att stjärnorna lyste alla så starkt. En dag gick en kvinna som var lika stor som ett berg till stranden för att tvätta byk. Då blev hon irriterad när moln började tränga in i hennes öron, mun, ögon och näsa. Då blev kvinnan irriterad och viftade till med sin kvast mot himlen. Det skrämde stjärnorna,  gudarna, och andarna och de drog sig bortåt. Sedan dess har människan varit separerad från himlen. I liknande myter så slår kvinnan himlen med en kvast eller en klubba som används för att mala majs. I många andra myter runtom i Afrika så är det kvinnan som gör gudarna , skrämda och möjligtvis för med sig döden på jorden. Vodou religionerna skuldsätter inte kvinnan like mycket som kristendomen, vodou religionerna skyller inte på kvinnan som orsak till alla människans fel. Överguden blev inte arg på kvinnan eller bestraffade henne inte, utan drog sig bara undan och började ha ett omsorgsfullt men iaktagande förhållande med allt som händer på jorden. 

Gudarna i vodou religionerna är inte endimensionellt onda eller goda utan representerar någon sorts kraft. Shango t.ex. härskar över eld, eld är förnyande men förstörande och aggressivt. Havsgudinnorna representerar vattnets fruktbara och helande kraft men också havsvågornas destruktivitet. Sjukdomarnas vodun Sakpata kan göra en människa sjuk men också bota en. I yorubareligionen går det eventuellt att dela in vissa gudar i goda orishor och onda ajoguner till som det hör t.ex. Iku (döden), Arun (sjukdom), Ofo (förlust), Egba (förlamning), Epe (förbannelse) och Ewo (fängla). Ajoguner förknippas med portvaktsguden Eshu men Eshu gör också mycket gott. Gudarnas ambivalens beror på att många har fötts ur döda förfäder. Växelverkan mellan gudar fungerar litet som mot människor. Ibland kan gudarna bestraffa av olydnad eller begära för mycket offer som kan orsaka ekonomiska problem. En människa har också rätt att bli otålig eller arg på gudarna om de inte ger tillbaka trots att människan har offrat. Då är det passligt att bestraffa guden med att inte offra åt den. Vissa gudar har t.o.m. blivit övergivna eller glömda. En vodou anhängare bör söka hjälp av gudarna till goda gärningar men definitionen av gott och ont beror oftast på situationen som man befinner sig i. T.ex. om en människa känner att han/hon blivit behandlad dåligt så kan han/hon tycka att de allvarligaste hämndmetoderna är rättvisa. På Haiti är vissa gudagrupper villiga att gå med på misstänksamma saker. Boko-präster är präster som öppet sysslar med mörk magi men få är ändå villiga att döda andra människor. Gott och ont i vodou kan beskrivas som individualistiskt. Skillnaden mellan gott och ont beror på individen och dess motiv. Människor har en valfrihet mot positiva och negativa krafter. Ondska är inte något som människan skapat utan de hör till universums baskomponenter såsom gott. En vodou finns ingen synd. Människan har bara begränsat ansvar för det hon gjort och påverkas mycket av gudarna. Det betyder inte att människan sätter all ansvar på gudarna utan tvärtom, om människan orsakar något problem så vänder sig människan till gudarna för att kontrollera sitt problem. Det bör dock noteras att vodou kulturernas moraluppfattning bör inte dömas bara på basen av religionen.

I Afrikansk samhälle är det viktigt att vara etiskt god. Med det menas respekt, ärlighet och god vilja. Det onda anses visa sig i formen av häxekonst. Med häxekonst menas magi som skadar andra och stör balansen i samhället. I verkligheten så går det till så att om man har samhälls- eller relationsproblem så anklagar man oftast någon av häxekonst. Det finns profesionella häxeinspektörer som tar reda på om anklagelserna stämmer med hjälp av metoder som liknar det medeltida Europas. Oväntade dödsfall förklaras ofta att bli orsakade av häxekonst. De som blir anklagade är oftast såna som anses synda eller såna som är ovanligt framgångsrika. Häxeanklagelserna orsakar mycket misstankar och klyftor mellan människor och är hinder för den afrikanska individuella- och ekonomiska utvecklingen. Det bjuder dock psykologisk lättja med att godkänna projicering av negativa känslor på andra människor. Om en afrikan upplever någon negativ känsla mot någon annan t.ex. avund så kan hon skylla att den andra förhäxat henne med avundsjuka. Som motåtgärd försöker afrikanen få bort förhäxningen med seremonier och trolldomar. Det onda kommer utifrån, till motsats i västerländskt tänkande där man skyller sig själv. T.ex. i en forskning som gjordes i Senegal visade det sig att få led av skyldighetskänslor. Paranoia är mer vanligt för att människor känner sig vara offer till krafter om kommer utifrån. Det är vanligt för häxor att hamna i exil eller t.o.m bli lynchade. En som blir anklagad till häxa behöver dock inte alltid känna sig skyldig. Man tror också att vissa blir häxor emot sin vilja. Alla har potential att bli häxa för att häxekonst används som motåtgärd mot häxekonst såsom förut konstaterat.

Gudar i vodou

Viktiga gudar i vodou

Vodou och yoruba-religionerna är polyteistiska religioner med en huvudgud som sällan har kontakt
med människorna och flera hundra undergudar eller andar. På grund av att vodou-religionerna inte har någon helig bok så har man inte kunnat göra en noggrann organiserad gudastruktur, men gudarna har vissa arketyper. Gudarna varierar regionalt, därför är det svårt att fastställa ett tydligt gudasystem för att vodun och yorubareligionerna inte har någon skriftlig teologi. Undergudarna har oftast fötts ur döda förfäders andar. Här presenteras en översikt av gudarna som är gemensamt i alla religionerna.

Huvudgudar

Huvudguden är guden som skapade allt. Huvudgudens namn varierar beroende på vart man befinner sig (så som namn på alla andra gudar). Den kallas bl.a. till Oloddumare, Mawu, Dada Segbo och Segbo Lisa. Huvudguden anses bo i himlen och ofta vara en man, dock dehär båda egenskaperna har sitt ursprung kommer högt antagligen kristendom och islam. Man bygger inga tempel till huvudguden och man offrar sällan till den. Den enda eventuella kontakten man har är korta böner, välsignelser osv. Huvudguden har så mycket energi att människor skulle dö av direkt kontakt med den. Mindre gudar som hela tiden är i växelverkan med människor kallas orisha (yoruba) och vodun (fon och andra släkta språk) eller loa (Lousiana och Haiti). Den högsta underguden heter Obatala eller Mawu beroende regionen. Deras hustru/man heter Yemowo eller Lisa. I yoruba-religionen brukat Obatala vara en man och ha Yemowo som hustru, och i fonernas vodun brukar Mawu vara en kvinna med Lisa som man. I fonernas vodun så heter skaparen också Mawu. Det spekuleras att Mawu är ett namn skapat av kristna missionärer som försökt översätta ordet "gud". Ett äldre troende anses vara att Nana Buruku skapade Mawu, Lisa och världen. Gudasystemet i vodun är baserad på traditionell samhällshierarki där man inte fick kommunicera med kungen direkt, utan kungen hade olika förmedlare. Det här har gett upphov till en debatt om att är vodoun en mono- eller polyteistisk religion, som kan tolkas ur frasen "alla vodun/orishor är delar av Guds andning".

Oloddumare


                                                                         Mawu

Obatala


Nana Buruku



Andra viktiga gudar

Da

Da är en gud som är en av Vodouns internationellt mest kända gudar. Da hjälpte till Mawu med skapelsen. Da är ihopkopplad till regnbågen och solens och himlakroppars rotation - dvs med cirklar, Da är en cirkel eftersom han är en orm som biter sig kontinuerligt i svansen. Da bor i havet som symboliserar livets kontinuerliga förnyelse. Da bor också i skogens träd som bildar en bro mellan jorden och himlen. På himlen uppenbarar sig Da i formen av en regnbåge. Da som också är spiral av livets kontinuitet har en roll av förmedlare mellan generationer. Det är Da som bringar en barns själ till jorden när barnet föds. De dödas andar visar sig helst i formen av en orm. Träd och termitbon (där som Da befinner sig) är oftast platser där andar av döda människor bor. Da kan också begära offerdjur om en död människas ande som förvandlats till Das inkarnation skapar besvär till levande. På Haiti representerar Danbala (Da) de glömda förfäders andar som hoppat överbords eller dött av någon annan orsak på slavskeppen. Da är en av vodouns äldsta gudar (i ålder, inte kronologiskt) och har en likadan faderroll som Obatala i yorubareligionen, trots att Das egentliga yoruba motsats är Osumare. I Benin anses Da vara företagarnas vodun, eftersom havet där Da bor i är fullt av rikedomar. Da som härskar över havet och regnbågar kopplas mycket ihop med lycka och hälsa, i Benin brukar man t.o.m lägga en orm på en sjuk patient. Da har dock sina mörka sidor. Om Da är arg så orsakar han häftiga stormar. Da kan uppenbara sig i form av en vitklädd man eller kvinna som gör 
människor galna, och Da-andar som lever i luften kan orsaka vansinne och sägs vara hörda på natten.

Yemaya

Yemaya  , Yemoja, Yemadja eller Iemandja ("fiskarnas moder") är alla Orishors moder. Enligt en yorubalegend bodda hon i "urvattnet" där hennes mage sprack och därifrån uppstod solen, månen och planeterna. Därefter besatte hos sig i jordens hav och födde de viktigaste gudarna. Yemaya avbildas ofta som en gravid kvinna, med stora bröst som läcker vatten eller honung. Yemaya är naturligtvis fruktbarhetens gudinna. Hon härskar över olika sorters fruktbarhet, t.ex. fiskelycka, barn, hälsa, förmögenhet osv. Yemaya har sitt ursprung hos egba-yoruborna och anser att ha vissa bopletser såsom Ogun-floden i Nigeriet, en källa I Sahe, Benin där man offrar gin, kyckling och gätter till Yemaya. Yemayas följare är oftast kvinnor, eftersom Yemaya är en bra förebild för kvinnor,  Yemaya är skötande och omsorgsfull men kan också vara lika aggressiv och stark som en man. Yemayas kvinnoföljare kallas till "Yemayas döttrar". I myter så är Yemaya en sorts moderfigur och förebild till kvinnor där hon lär kvinnor hushållning som främjar självständighet t.ex. jordbruk, tillverkning av majsvin, färgande av kläder och husbyggning. På Karibien och i Latinamerika så kopplas Yemaya starkt ihop med havet och flodar. Yemaya är en av de mäktigaste Orishorna/Vodoun för att hon har gett upphov till de flesta av dem och till liv, som kommer ursprungligen från havet. Yemaya möter dock också intolerans, t.ex. i det machoistiska KubHaoa för att hon är en sån stark och vis kvinnofigur. Trots detta har hon ett starkt följande också på Kuba. Yemaya skiljer nämligen inte så mycket på femininitet och maskulinitet. Om Yemaya  möter motstånd så kan hon enligt myter dyka upp ur havet som en man. Hon tycker också om att jaga. I myterna berättas om att Yemayas första äktenskap slutade i att hon visade sig vara en bättre läsare av kaurisnäcksorkel än hennes man Orula som är vishetens orisha. Hennes andra äktenskap slutade i när hon var bättre på att använda djungelkniv än Ogun, järnets orisha/vodun/loa. Yemaya har också många andra män t.ex. Obatala, Orishaoko, Aganju,  Erinle, Okere och Odedu. Yemaya har en väldigt stark känsla av rättvisa och när hon sällan blir arg så är vreden enorm. Yemayas varelse syns tydligt på Kuba bland Yemayas döttrar. De är ordentliga, bra på matlagning, ärliga, hjälpfulla, bra hemmamänniskor men också stränga, bra ledare, bestämda och arroganta. 



Oshun

Oshun är Yemayas lillasyster som är flodarnas gudinna. Oshun fick uppgiften av Yemaya i yoruba mytologin men på riktigt så startade dyrkan av Oshun vid Oshun-floden i Nigeriet. På Kuba avbildas Oshun som en mulatt som bär katolsk klädsel, såsom hennes kristna motsvarighet Jungfru Maria. Oshun är också den kvinnliga sexualitetens gudinna och är litet yngre och vildare till sin natur än Yemaya. Oshun är en ivrig och duktig flirtare och brukar förföra den eremitiska Ogun till att visa sig bland människor. På Haiti heter Oshun Ezili Freda. Oshun/Ezili Freda påminner litet om den västerländska prinsess-arketypen. Ezili Freda tycker om att umgås intimt med män och kan brista i gråt pga för litet uppmärksamhet. Hon kan ibland ta form av en prostituerad och ibland uppträda som Ezili Danto, som är en fattig, seg arg ensamförälder. I Haitisk Vodou mytologi så kan Ezili anses vara havsgudarna Danbalas eller Agoues hustru.

                                                                               Ogun

Ogun är järnets gud i Vodou religionerna. Ogun är också en krigare. I USA och på Kuba är han arbetets gud. Ogun är arketypen för en stark man. På Haiti är han mera krigisk på grund av Haitis våldsamma historia. I Benin heter han Gu. I Ire, Nigeriet så ordnas varje augusti en Ogun festival. Där brukar man offra djur åt honom. Ogun har sitt ursprung för 2000 år sedan när teknologin att använda järn kom till Afrika. Förr i tiden under de stora kungarikena Oyos, Dahomeys och Benins tid så var smeder vördade män. Att döda en smed var ett allvarligt brott och krigsfångar som var smeder blev bättre behandlade än andra krigsfångar. Järnvapen var väldigt populära i armen, t.ex. Oyo hade tusentals krigare so var rustade med järnvapen. Enligt Yorubatradition så sägs Ogun vara den första sonen till Ifes grundare Odudua. Ogun hade en framgångsrik militärkampanj. Nyare fprskningar har ändå konstaterat att Ogun inte var Oduduas son utan en vapensmed och krigare som följde med Oduduas barnbarn när de upptäckte nya områden. Fonerna som inte känner till Odudua har gjort Ogun till Mawus och Lisas barn.

Översikt

Vodou - en kort översikt

Vodou är en västafrikansk ursprungsreligion som utövas av över 70 miljoner människor i västafrika, Kuba, den Dominikanska republiken, Haiti och i New Orleans, Lousiaina. Vodou är en polyteistisk religion med en huvudgud som inte blandar sig i i det dagliga livet och flera undergudar dvs både goda och onda andar som interagerar med människor. Vodou har mycket gemensamt med Yoruba folkets ursprungsreligion som t.o.m kan också anses som vodou. Vodou har varit statsreligion till väldigt mäktiga kungariken i västafrika. Dehär rikena omfattar Ife, Oyo, Benin i det nuvarande Nigeriet och Dahomey i det nuvarande Benin. Vodou har en stark anda i samma områden ännu och i Benin anses vara en nationell skatt fastän bara 17% av populationen identifierar sig som vodou. De som är kristna och muslimer utövar egentligen en synkretism av vodou och den andra religionen. Vodou har överlevt slaveritiden i nya världen i små delar av Haiti, Lousiaina, Dominikanska Republiken och Kuba. I Mississippi finns en traditionell folkmagi som kallas hoodoo och är en stark synkretism av kristendom och vodou.

New Orleans, Lousiaina